Nästan 7 kilo!!

Så..då har jag varit och vägt den lill, 6970gram och 64cm lång! När vi förra veckan gjorde ett Pass till Liam mätte hon honom bara till 60 cm...det var ju med en tumstock förstås! kanske inte blir så exakt då!! Nog pratat om något så ointressant som min sons vikt o längd tänker ni! Men det är också en sak med o vara småbarnsmamma, man pratar om alla dessa saker som man lovade sej själv att man aldrig skulle prata om...!! det är sant! mycket prat om nummer 2 också! Leo kommer hem från skolan och en vanlig fråga är om Liam har gjort nummer 2 lr inte, och har han det kan följdfrågan bli -mycket lr?! ohh, vad bra....osv....inte klokt egentligen, men man hamnar i en liten "bebisbubbla" och i den kretsar ju allt runt den lille. Och jag antar att det är ok, kan tänka mej att det är så här med ens första barn, och får man ett andra så hinner man inte riktigt älta alla dessa detaljer man tar in nu..

Men det är en härlig tid nu, när Liam verkligen skrattar och ler åt en mest hela dagarna, när man känner hur han älskar en tillbaka, det är en häftig och obeskrivlig känsla.

Just nu går mycket energi åt att leta lägenhet på Mallis, för vi har ju beslutat oss för att flytta tillbaka till Alcudia! ska bli skönt o komma iväg, nu måste jag försöka sälja alla möbler och bli av med lägenheten...sen är det ju det där roliga med o packa också! Känns som jag inte gör annat än o packa de senaste fem åren...men, men, det får gå! ska ju som sagt bli skönt o komma tillbaka till Mallis igen. Vet bara inte hur jag ska få med mej hela mitt liv i en resväska igen, 20kg?! det är ju alldeles för lite......får köpa nya grejer på mallis igen..det är bara å börja om igen helt enkelt, ta nya tag, så nu ska jag fortsätta packa o städa medans Liam tar sin eftermiddagslur!

Ett nytt försök att börja blogga!

Hej alla!
Då gör jag ett nytt försök att börja blogga...att ha en bebis tar upp mycket TID! Som småbarnsförälder har man ett helt nytt förhållandesätt till just TID. Man har ju helt enkelt inte så mycket tid kvar för sej själv, men nu när Liam är lite mer än fyra månader börjar det kännas som man har en del fasta rutiner igen. Man har börjat komma tillbaka till livet helt enkelt. För de första månaderna är omtumlande, överväldigande och helt fantastiska! Mycket på samma gång, det är ungefär som förlossningen, man slits mellan hopp och förtvivlan, skratt och gråt, hormonerna har man fortfarande inte fått ordning på, haha! Känner mej ibland som jag är 50 år och har kommit i kilmakteriet helt enkelt! Nu ska jag gå och väga och mäta Liam, det var en månad sen sist, jag tror att han väger 7 kilo nu! men på längden växer han inte särskilt mycket! 60 cm, kanske lite mer, men han var ju bara 45cm när han föddes så han har ju växt en hel del ändå! Måste som sagt springa nu, men jag återkommer...