motorstopp!

ja, igår när vi var på väg hemfrån enliten utflykt så bara stannade våran bil...ahh...mitt på motorvägen, men vi var inte mer än 10 minutes bilväg hemifrån, så det var ju skönt i alla fall. det var bara att ringa vårat försäkringsbolag som 30minuter senare kom med bergningsbil och taxi! den enda som tyckte detta äventyr var roligt var ju färstås Liam, överlycklig va han när bärgningsbilen kom och när han fick åka taxihem utan att sitta i barnstol..kommer bli en dyr reparation av bilen, bara tusen kronor mindre än själva bilen kostade, helt otroligt, sån otur man ska ha...nej, usch, gammla bilar är ju inget att ha alls, men vi behöver en bil och just nu kan vi inte köpa en ny bil...

Leo har precis cyklat iväg till jobbet, nu är det alltså cykeln som gäller ett tag, det är ju bra motion om inte annat!

den här veckan har jag inte varit på stranden alls, blev mättad på stranden när vi hade besök här, men nästa vecka kommer en av mina bästa vänner och hälsar på mej, lite oväntat, ska bli mysigt och då ska jag gå till stranden i en vecka igen!

tydligen så har en terrorrist grupp bestämt sej för att invadera mallorca, två polismän är döda, och det råder allmän kaos här och särskilt på flygplatsen i Palma, inställda flyg och mängder av försenade flyg.otäckt sånt där, men sådana attacker är ju knappt något man kan skydda sej mot, samma med den här svininfluensan som det pratas så mycket om här nu, men hur ska jag skydda med då?? stanna hemma och knappt gå utanför dörren? nej, det där är ju inget liv, man får leva på som vanligt, det som sker det sker, det tror ju jag och har alltid trott!

ledig!

jippiee!!!!!!! idag är jag ledig, den här veckan har kännts så himla långg...det har varit 46 grader också, så det är ju inte konstigt att man är lite seg och trött. nu har temperaturen sjunkt lite och jag tycker att det är helt underbart!

vi har vänner här från tidaholm också som vi har grillat med och även tagit till en fin strand, alltid lite kul med besök hemifrån,dom har varit och kollat på dom mesta showerna också och tycker att dom är jättebra, så det känns ju alltid skoj!

på jobbet går det ganska tugnt, av många själ, jag vet inte varför allt blev som det blev, men så är det bara, man är ju ett team och antingen så stämmer det och klaffar allt, eller så gör det helt enkelt inte det...jag tycker det är rätt så skönt att det bara är två månader och en vecka kvar, ska bli skönt att slippa alla dessa sena kvällar framförallt!

Liam sitter just nu och plockar i min handväska och river ut allting från min plånbok...! en av hans favoritsysslor för tillfället, han kommer alltid åt allting också, vet inte hur dom gör dom där små!

håller på och funderar på om jag ska till stranden idag eller inte..massa massa sand, jag gillar inte sand!

nu är det slut på besök för ett tag...

nu har jag haft besök här på mallis ett bra tag, först var det ju syrran och dom i tio dagar och sedan var jag hemma i sverige i några dagar och nu har mamma o pappa varit här i tio dagar! det har varit oerhört varmt här, närmare 40 grader, mamma och pappa tyckte det var i varmaste laget, men i söndags landade dem i stockholm och det var 15 grader och regn, inte mycket bättre det..

Liam har utvecklats så OERHÖRT mycket det sista, det händer mycket med språket just nu, han härmar orden vi säger mycket mer och mycket tydligare nu, det är så roligt! dessutom kommer han upp på alla stolar, sin traktor som han inte kommit upp på förut, och det är ju på både gott och ont! han har ett bord ochtvå små stolar inne och han klättrade upp på den ena stolen, tappade balansen och föll mot vårat glasbord vi har i sovrummet, det lät inget och han "sa" inget, han låg på magen och jag sa till mamma: "hjälp, vilken tur att han inte slog sej" så lyfte vi upp han och blodet forsade från ett sår på huvudet, blodet rann ner längs mina armar när jag höll han och jag fivk FULLsTÄNDIG panikångest, skakade i hela kroppen och tappade allt blod ner i fötterna, såg framför mej ett stort jack i huvudet osv...gav Liam till pappa som tog vatten på en handduk och tryckte mot huvudet, det slutade blöda fort, det var ett ytligt sår bara, men ack så mycket blod det rann till en början..usch! jag som redan hade tagit telfonen, ringde Leo på jobbet och hade som sagt panik, jag skämdes nästan efteråt, jag måste bli bättrepå det där och hålla mitt lugn, det kunde ha gått riktigt illa det där....

både jag och mamma var ju bara en meter brevid han, det går så oerhört fort, en sekund så låg han ju på golvet...

nu ska det bli värmebölja här igen, 40 grader väntas på torsdag...pust, jag håller mej mest inomhus, det är ju inte klokt, klagar på solen, borde ju uppskatta den! försöker komma in i lite rutiner igen, ikväll ska liam till sin barnvakt, det tycker han är jätteroligt, springer runt här hemma och skriker hennes namn!

jag köpte lite tyger när jag var i sverige så nu ska här sys igen, sååå roligt när man inte har sytt på ett tag..
saknaden efter morfar är fortfarande stor..det går bättre och bättre, men en bamsekram är allt jag vill ha av honom, den där speciella kramen man bara kan få av just morfar..det där skrockande skrattet som jag försöker höra i mitt eget huvud hela tiden...små saker...begravningen var vacker, så ljus, lättsam, samtidigt så fruktansvärt och jobbigt, när jag såg kistan och alla vackra blommor brast det ochjag grät sedan nästan hela tiden, ibland av glädje när prästen pratade om morfar ochhans underbara liv...när vi närmaste gick upp till kistan för att sista farväl....ja...vad ska jag säga, ett sånt där tillfälle i livet då man går utanför sej själv och det känns som man står och tittar på utifrån och inte riktigt kan ta in verkligheten...men nu känns det bättre, det var ändå skönt att säga hej då, men vi ses i sinom tid igen...

kunde som sagt inte hålla mej igår utan lånade min chefs symaskin och sydde lite till Liam!

saknad..

att sakna någon som gått bort gör ont...det är en krypande känsla som kommer på en...inget man kan stoppa eller styra över än...det är fortfarande bara overkligt, jag har skrivkramp om allt annat, just nu är det morfars död som styr och har tagit över mina tankar.. jag var inte där och höll din hand när du dog, det gör mest ont, det sliter i själen när jag tänker på det...jag vet att han vet att i mina tankar var jag där,men det räcker inte, tyvärr....det kommer att bli lättare med tiden, men inte nu och inte på väldigt länge, morfar är ju borta, finns inget mer än orättvisa i det, jag saknar dej så...

jag vill tro att du är här ibland oss, ibland andas jag in solen, saltvattnet och vinden, och jag ryser, för på något sätt är du överallt..men du får aldrig känna vattnet nåt mer inte heller sommarens dofter och det kan kännas så orättvist. men jag är samtidigt glad att du fick 80 underbara år....

på söndag åker jag hem till sverige och på onsdag är det begravning, ska bli så skönt att få komma hem ett par dagar,så skönt att få krama om mormor...

nu blir det snart show, i 40 graders värme....usch och fy!!!!!!!!!!!!!