att sakna någon som gått bort gör ont...det är en krypande känsla som kommer på en...inget man kan stoppa eller styra över än...det är fortfarande bara overkligt, jag har skrivkramp om allt annat, just nu är det morfars död som styr och har tagit över mina tankar.. jag var inte där och höll din hand när du dog, det gör mest ont, det sliter i själen när jag tänker på det...jag vet att han vet att i mina tankar var jag där,men det räcker inte, tyvärr....det kommer att bli lättare med tiden, men inte nu och inte på väldigt länge, morfar är ju borta, finns inget mer än orättvisa i det, jag saknar dej så...
jag vill tro att du är här ibland oss, ibland andas jag in solen, saltvattnet och vinden, och jag ryser, för på något sätt är du överallt..men du får aldrig känna vattnet nåt mer inte heller sommarens dofter och det kan kännas så orättvist. men jag är samtidigt glad att du fick 80 underbara år....
på söndag åker jag hem till sverige och på onsdag är det begravning, ska bli så skönt att få komma hem ett par dagar,så skönt att få krama om mormor...
nu blir det snart show, i 40 graders värme....usch och fy!!!!!!!!!!!!!
Hejsan! Jag är en tjej på 30 år som är förlovad med en italienare och vi har två barn tillsammans, Liam 3 och Chiara 10 mån! skriver om hur det är att ha bott utomlands och nu flytta hem till sverige igen efter många år! Häng med!
1 kommentar:
Beklagar sorgen.
Men du fina människa ta inte på dig något.
Han vet att du fanns hos honom för din kärlek och ditt hjärta var hos honom varje dag.
Han vakar över dig nu och hans sista önskan är nog att du inte går i skuld tankar.
Sörj och ta den tid du behöver bara.
STYRKE KRAMAR
Skicka en kommentar