röd dag..

idag skiner solen igen..jag älskat ljuset här på Mallorca och önskar att jag var på en plats i livet där jag verkligen kunde njuta av den..nu är det inte så riktigt, vi har haft ett händelserikt år och det börjar nog komma ikapp mej nu...på ett år har vi flyttat till tyskland,sen till sverige, sen tillbaka till mallorca igen, och allt inom loppet av bara 8 månader...nej, tåget har rusat lite väl fort, men jag betackar mej för att jag har två underbara barn, har hittat mitt livs kärlek och att vi alla är friska.. följer en hel del bloggar och en del av dom som innehåller mycket om cancer och död och förlust, Linda, en 4 barnsmamma som bara har månader kvar att leva, var finns logiken i det? varför är det så? jag blir arg och frustrerad över livets orättvisor..jag vet, jag borde släppa det och sluta läsa dessa bloggar, men dom får mej varje dag att bli påmind om att vi har det ändå ganska bra, vi är lyckligt lottade och det gäller att fånga dagen..
livets mening? ja, om jag det bara visste! sen jag fick liam 07 har jag hamnat i en tankegång som inte riktigt vill släppa, jag kämpar med frågor som jag gjorde i tonåren..antar att det kommer att släppa för att sen säkerligen komma tillbaka igen:)
när vi bodde i sverige var Leo arbetslös och dagarna kändes oändligt långa, nu jobbar han i Palma och är borta hela dagen 11 timmar för att vara exact, när han kommer hem klockan 20 har han ungefär en halvtimme tills Liam verkligen måste i säng och jag kan inte hjälpa att tycka att det är alldelles för lite tid att ha tillsammans..hoppas vi kan hitta en balans istället, ett mellanting. det är nog en stor prioritet för mej...mycket tid med varann och familjen, det är målet och drömmen:) hoppas att det nu kanske ligger framför våra fötter...vi får se..resan fortsätter ju och det är bara att hänga med!